Våldtagen – särskilt utsatt situation

våldtagen
ALLA våldtagna befinner sig i särskilt utsatt position, vare sig man druckit alkohol/tagit droger eller om man är helt drogfri!!

Våldtagen. Brutalt våldtagen. Skadad för livet.

I 37 år har jag burit minnena från en brutal våldtäkt. Jag minns hur jag försökte fighta mig fri och nästan lyckades fly, för att sedan ryckas tillbaka in i våldtäktsmannens bil där jag fortsatte att fightas för att försöka ta mig fri men där våldtäkten fullföljdes.

Våldtagen – våldtäktsmannens utseende

Jag minns hur våldtäktsmannen såg ut, med sin mix mellan lång afrikan med lockigt kortklippt hår och arab. Jag minns hans långa, smala kropp. Jag minns hur lång och smal hans kuk var. Den var över 20 cm lång.

 

Våldtagen – hur ont det gjorde att bli penetrerad

Jag minns hur ont det gjorde när han med våld penetrerade mig i skräck, hur mycket jag blödde både under och efter våldtäkten. Jag förlorade min oskuld på det sättet.

Våldtagen – minnet av att krossa hans muskel med mina tänder

Jag minns i detalj motståndet mellan mina tänder och hur det kändes och lät när hans muskel mellan hals och axel trasades sönder av att jag högg honom. Jag minns hur det kändes att få hans blod i min mun, i mitt ansikte, på min hals, axel och bröst.

Våldtagen – minnet av att inte kunna andas och få luft

Jag minns hur han därefter höll en hand för min mun och näsa för att jag inte skulle kunna hugga honom igen och känslan att inte få luft, att hålla på kvävas. Och jag minns känslan när orken tröt i min kropp när jag inte längre kunde andas, hur det gick för honom precis innan jag förlorade medvetandet.

Minnet att inte kunna andas och få luft, har förhindrat mig från att sjunga i 36 års tid. Varje gång jag försökt sjunga, har det känns som någon försökt strypa eller kväva mig.

Våldtagen – minnet av fullbordad våldtäkt

Jag minns hur han försökte lyfta ut mig ur bilen efteråt och jag åter vaknade upp efter medvetslösheten. Hur han försökte få mig att stå på mina egna ben, samtidigt som blod rann från mitt underliv och ner på mina ben och hur benen bara vek sig för mig.

Våldtagen – minnet av att i chock greppa handfatskanten

Jag minns hur våldtäktsmannen bar mig över en stor parkering och in i huset där han bodde. Hur han satte ner mig vid ett beigeguldfärgat handfat av marmor med dubbla handfatshoar och en stor spegel på väggen bakom handfaten. Jag minns den lilla hytten som liknade en omklädningshytt med svängdörr och som var deras toalett, med hål i golvet och en kedja att dra i uppe ifrån taket. Jag minns hur han höll i mig och uppmanade mig att jag skulle stå och hur jag i chock till slut greppade tag i handfatskanten och till slut kunde stå på egna ben. Jag minns att han lämnade mig där med uppmaningen att ”Nu måste du ta hand om dig själv, Marianne!”.

 

Våldtagen – minnet av min spegelbild och hur jag såg ut

Jag minns min egen spegelbild och tomheten i mina ögon. Jag minns allt blodet på min klänning, på min hud, i mitt ansikte och i mitt hår.  Hur blodet ännu rann ur mitt underliv och ner på mina ben. Jag minns hur jag fick ta toalettpapper och forma som en tampong samt binda för att försöka stoppa blödningen från mitt underliv. Och jag minns hur jag fick dra av mig min klänning för att försöka tvätta bort blodfläckarna på den. Jag minns hur våldtäktsmannen klev in i det utrymmet igen och kysste mig i nacken och sade ”Good girl! Good Girl!” innan han gick in i sitt sovrum och lade sig för att sova bredvid sin fru. Jag minns att det kändes som ytterligare en skändning i en utsatthet jag befann mig i.

 

Våldtagen – minnet av att vilja dö

Jag minns den intensiva känslan att vara skändad och förstörd för alltid och den djupt rotade önskan att bara få dö. En önskan som satt kvar i flera år efter våldtäkten.

Våldtagen – minnet av att få tvätta upp kläderna och dra på mig dem blöta igen

Jag minns hur jag fick ta av mig både behå och trosa för att tvätta bort blodet. Hur jag därefter åter fick ta på mig mina blöta kläder. Jag minns att Mohammed hade låst in alla mina tillhörigheter i sin bil och att jag därför inte hade andra kläder att byta med, inga tamponger att nyttja, inga toalettartiklar. Jag hade inte ens tandborste och tandkräm att göra ren min mun med från hans blod. Och jag minns hur otroligt ensam jag kände mig där jag befann mig bland okända människor av annan kultur, i en okänd stad och i ett okänt land.

 

Våldtagen – minnet att vara smutsig

Jag minns hur ont jag hade i hela min buk efter våldtäkten. Jag minns hur smutsig jag kände mig och hur jag taagade min kropp i timmar i duschen hemma för att försöka bli fri från känslan att vara smutsig. Jag försökte duscha bort smutsen i flera år efteråt. Tvagade min hud tills den var alldeles röd.

 

Våldtagen – minnet av rädslan att vara gravid och ha fått AIDS

Jag minns hur rädd jag var att jag hade blivit gravid och hur jag smög med flera graviditetstester. Jag minns också rädslan när det något år senare började pratas om AIDS och hur jag fick göra även ett AIDS-prov för att vara säker på att jag inte var smittad.

våldtagen
Kan ni föreställa er rädslan att ha blivit gravid eller fått AIDS efter en våldtäkt?

 

Våldtagen – minnet av att jag trodde att hela mitt liv skulle bli förstört för alltid

Jag minns de mentala låsningarna jag fick sexuellt och hur det höll på att förstöra hela mitt liv. Jag minns att jag inte trodde att jag någonsin skulle kunna gå in i en relation med en man. Att jag inte trodde att jag någonsin skulle kunna ha sex igen. Att jag trodde, att jag aldrig skulle kunna bilda familj och få barn.

 

Våldtagen – Jag förlorade min familj

Våldtäkten utlöste en splittring i min familj bara några månader efter våldtäkten. Jag var 16,5 år gammal då. Min mor anklagade mig för att vara ”en hora som hoppat isäng med den där araben”. Hon svek mig och min syster på mycket grymt sätt. Jag fick aldrig någon stöttning och hjälp från min mor och av att hon svek oss, hamnade jag i slutändan i familjehem då jag var 17,5 år gammal. Primärfamiljen har aldrig stöttat mig i denna process som det innebär, att leva med minnena och menen från en våldtäkt.

 

Våldtagen – sjukvården sviker totalt

Det finns i princip ingen PTSD-behandling att få då man blivit våldtagen och utsatt för grovt våld. Jag har efterfrågat hjälp i omgångar genom hela mitt liv. Nu har det passerat 37 år sedan jag utsattes för hedersvåldet och våldtäkten. Sjukvården sviker fortfarande. Det finns mängder med vittnesmål på sociala media med människor som lider av PTSD och som inte får någon hjälp. Sök i PTSD-grupperna på Facebook, t ex för att läsa om detta!!

Och här gör sjukvården ett fatalt misstag. De sätter inte in akut hjälp efter att någon traumatiserats utan de som utsatts för trauma får köa för vård i oändlighet. Det är mitt under den akuta fasen som självmordstankarna är som allra starkast. Liv går förlorade för att de som utsatts missbedöms fatalt.

 

Våldtagen – våldtäktsmännen får vård, arbete, utbildning – och anpassning ut i samhället

Samtidigt döms i de bästa fallen våldtäktsmännen till fängelse eller rättspsykiatrisk vård. De får både vård, möjlighet att ombilda/utbilda sig och arbete – och hjälp till att anpassa sig till samhället då de slipper ut efter i regel oerhört korta straff, i jämförelse med den livstidsdom som alla våldtagna får leva med.

Våldtagen – alla flashbacks och mardrömmar

Jag har så många gånger kämpat med flashbacks, som tagit mig tillbaka till det som hände. Flashbacks som utlösts av triggers. Inte bara till våldtäkten utan också till situationen i helhet, då jag innan våldtäkten också räddade en kvinna från att bli ihjälsparkad av en man. Jag har kämpat med återkommande mardrömmar genom hela mitt liv. Mardrömmar som givit mig ångest att somna.

våldtagen
De där mardrömmarna jag fått kämpa med hela mitt vuxna liv, avtar aldrig. Jag har fastnat i det. Och det gör att jag vissa kvällar alltid kämpar med stark ångest att somna.

Våldtagen – känsla för ljud, rörelser och bli fasthållen

Jag har varit känslig för snabbt påkomna ljud och rörelser. Aldrig litat på muslimska män, även om jag har försökt. Jag har alltid varit känslig för att bli fasthållen. Försöker någon hålla fast mig, drabbas jag av panik och slår mig fri. Min reptilhjärna reagerar mycket mycket snabbt på triggers.

Våldtagen – Våldtäkten gjorde mig hormonellt steril

Jag blev hormonellt steril av våldtäkten, min ägglossning avstannade. Jag hann i sista ögonblick förstå att något var fel och jag hann få en son via IVF-befruktning. Jag skulle då fylla 39 år.

 

Våldtagen – Våldtäkten gjorde mig sjuk

Det tog 18 år innan jag rasade totalt in i sjukdom. Det tog ytterligare 11,5 år innan jag diagnosticerades med en ovanlig typ av tumör i mitt huvud tillsammans med en kraftig hormonell rubbning i min kropp. Den hormonella rubbningen har troligen uppkommit av våldtäkten och det våld jag utsattes för såsom 16-18-åring. Tumören har fått sin grogrund av den hormonella rubbningen som har sitt ursprung i – våldtäkten. Jag lever med en osäker levnadsprognos och har slagits ut totalt i samhället. Jag har i skrivande stund 25 % sjukersättning och är långtidsarbetssökande på övriga 75 %.

 

Våldtagen – Jag går snabbare in i starkt försvar

 

våldtagen
Jag har snabbt utlöst reptilhjärna vid triggers som påminner om våldtäkten. Skulle någon försöka våldta mig eller skada mig igen, kommer mitt försvar snabbt att utlösas och jag kommer då att döda vederbörande. En vetskap jag såsom våldtagen får leva med hela mitt liv – utan att få hjälp med det. Jag är som en tickande bomb. Utsätt mig igen, och jag kommer att brisera.

Skulle någon försöka sig på att våldta mig eller skada mig igen, kommer jag att döda den våldtäktsmannen. Jag kommer att hugga ihjäl honom genom att hugga av hans kroppspulsåder i halsen. Jag kommer att hugga, använda fingrar, sparka och göra allt för att döda den som angriper mig. Jag kommer inte att tveka.

 

Våldtagen – Beredd på att ta konsekvenserna

Och jag är beredd på att straffet jag kommer att få avtjäna för det. Jag är fullt medveten om att mitt straff för att döda en våldtäktsman på det sättet kommer att vara ett hårdare straff än vad våldtäktsmän får för att de våldtar någon i Sverige.

våldtagen
Att bära minnen från våldtäkt innebär att man får bära reaktioner på det resten av sitt liv. Man blir aldrig fri.

Våldtagen – Särskilt utsatt situation

Med den nya formuleringen om samtycke i lagrummen om våldtäkter, har man missat en väsentlig del. En våldtäkt är alltid en våldtäkt oavsett om offret är påverkat av någon drog eller ej. Att det anses att en påverkad person befinner sig i särskilt utsatt situation är fel. Även den som är helt nykter såsom jag var, befinner sig alltid i en särskilt utsatt position då de våldtas. En våldtäkt är alltid lika brutal och förgörande för den som utsätts.

Skillnaden för den som är nykter är att den resten av sitt liv får brottas med alla minnen och efterreaktioner. Den som är full, kanske inte ens minns exakt vad som har hänt och kan därför också ta mindre skada av det som skett.

Det går nog aldrig att läka ut de reaktioner man får leva med. PTSD-behandlingarna är obefintliga inom svensk sjukvård. Våldtagna får därför i regel ingen adekvat hjälp. Se på mig, jag har gått med min komplexa PTSD i 37 år utan att hittills ha fått någon hjälp. Fastän jag har bett om det åtskilliga gånger. Det är för bedrövligt!!

 

Våldtagen – SLUTA MJÄKA MED VÅLDTÄKSMÄN!!

Men med våldtäktsmän mjäkas det. Rättssystemet väger in mänskliga rättigheter och humanismen i sina domar för att mildra situationen för dessa förövare. De får rättspsykiatrisk vård. Fängelsestraff i Sverige där de har möjlighet att arbeta och utbilda sig för att sedan också få hjälp in i det svenska samhället efteråt. Att utvisa dem till deras hemländer, anses vara totalt omöjligt. Men det är precis det som borde göras. De borde utvisas tillbaka till de länder där de har sitt medborgarskap och de länderna borde få ansvara för de fängelsestraff som dessa individer borde få avtjäna.

Ge inga förmildrande omständigheter baserade på humanism och tankar om mänskliga rättigheter till våldsutövare av den graden där de kan förstöra resten av livet för de kvinnor som utsätts! De som våldtar en kvinna, har förbrukat sin rätt till sådan hänsyn! Sluta mjäka med dessa individer och se till att utvisa dem på livstid från Sverige. De har absolut inget här att göra, om de inte kan respektera svenska kvinnor och svenskar bättre än vad de gör. Det finns inga förmildrande omständigheter.

Våldtagen – byt ut politiker och domare som tar hänsyn till mänskliga rättigheter

Och de politiker som fattat beslut om förändringen i lagen runt våldtäkter samt som arbetar inom rättsväsendet: Kan ni inte förstå att våldtäktsmän har förbrukat sin rätt till mänskliga rättigheter, borde ni bytas ut. Låt då andra som förstår, ta över rodret. Och om ni fortfarande inte förstår, kan jag berätta det live för domstolsfolk och politiker.

Jag kan också erbjuda mig att inpränta det i era huvuden tills ni förstår att ALLA VÅLDTAGNA befinner sig i en särskilt utsatt situation. Det finns inte en enda våldtagen som givit sitt samtycke till att bli våldtagen!

 

Såsom våldtagen lever jag med livstidsstraff för att jag har våldtagits. När jag inte längre orkade hålla ihop mig själv längre, utan rasade samman. Då svek hela samhället mig.

I slutändan får jag ett dödsstraff.

 

Redan 2016 mailade jag till Justitiedepartementet för att väcka mina tankegångar runt sexualbrott och 2016-08-18 fick jag följandes svar:

Ju2016/05321

Hej Med anledning av ditt mejl kan jag informera om att sexualbrotten tillhör regeringens prioriterade frågor. För närvarande har en utredare regeringens uppdrag att granska och analysera hur de brottsbekämpande myndigheterna utreder ärenden om våldtäkt och hur rättsväsendet i övrigt hanterar sådana ärenden. Utredaren ska också analysera orsakerna till att så få våldtäktsanmälningar leder till åtal och fällande dom samt överväga åtgärder för hur rättsväsendet ytterligare kan förbättra sitt arbete inom området. I uppdraget ingår också att lämna förslag till författningsändringar eller andra åtgärder som behövs och att överväga skärpta straff för de mest allvarliga sexualbrotten och våldtäkt mot barn. Mer information finns att läsa på regeringens webbplats: http://www.regeringen.se/sb/d/19837/a/253491  Tack för att du skrev till oss. Med vänlig hälsning Katarina LindqvistKommunikationsenhetenJustitiedepartementet

 

 

I samband med att jag publicerade denna artikel, mailade jag ut den till Högsta Domstolen, Hovrätterna, departement, samtliga politiska partikanslierna. Jag mailade också ut till juridiska institutioner på vissa universitet och har i vissa fall fått positiv respons från dem. De flesta hovrätterna samt högsta domstolen avslog att sprida mitt mail vidare bland deras domare. Alla utom Hovrätten för Övre Norrland:

Hej,
Din skrivelse har fått diarienummer 2019/189.
Den har vidarebefordrats till samtliga jurister anställda i Hovrätten för Övre Norrland.

Med vänlig hälsning
Registrator
Hovrätten för Övre Norrland

 

Det enda partiet som svarade mig, var återigen – Sverigedemokraterna:

” Hej Jelina och tack för ditt mejl!

Hade det varit upp till oss inom Sverigedemokraterna hade inte en enda våldtäktsman gått fri på våra gator. Vi kommer konsekvent verka för att såna odjur ska hamna bakom galler och segregeras från övriga samhället, jag ska föra vidare ditt mejl till relevanta företrädare. Vi har en rad åtgärder för att trygga kvinnors trygghet i vardagen, läs gärna mer på följande länk: https://data.riksdagen.se/fil/89B81A7A-AF88-4878-AFAE-8B19001BAB0B

Med vänlig hälsning Max Andreasson”

 

Mina mail till dessa enheter fyller ändå ett syfte. När mitt mail når domstolarna och departementen, måste de diarieföras och de blir därmed också offentlig handling. Även om inte politiker och departementspersonal eller domare bryr sig om det jag skrivit, kan det fångas upp av andra som plockar fram det som offentlig handling hos dem.

Men naturligtvis känns det fruktansvärt, att i detta hemska vittnesmål inte bli tagen på allvar av människor som borde skydda oss som bli skadade för livet.

 

//Jelina Marianne Jordhén

info@mariannejordhen.se

www.mariannejordhen.se

www.linkedin.com/in/jelinamariannejordhen