SD vill hjälpa sjuka långtidsarbetslösa

Arbetsmarknaden stänger ute människor som verkligen vill få arbeta!

Långtidsarbetslösa och sjuka är dömda till livstids utanförskap

Att såsom jag vara sjuk och arbetslös under så lång tid som runt 20 år, innebär att jag har varit delaktig och har ett underifrånpersektiv på vad förändringarna i socialförsäkringen har inneburit för sjuka långtidsarbetslösa. I princip har socialförsäkringen orsakat att den som varit långtidsarbetslös och sjuk aldrig någonsin kan komma in i en nyanställning igen.

Detta måste vi naturligtvis förändra till det positiva igen, för jag och andra med mig som hamnat i liknande situation besitter oerhörda kunskaper och erfarenheter som vårt svenska samhälle idag totalt ratar. Här handlar det också om kollektiva värderingar runt vilka som är attraktiva på arbetsmarknaden. Arbetsgivare och rekryterare satsar hellre på ett oskrivet kort än tar någon med erfarenhet men som har sjukdom och frånvaro från arbetsmarknaden med sig i sitt bagage. Överlag ratas alltfler äldre arbetssökande. Man glömmer att titta på de erfarenheter och meriter som de äldre oftast har med sig.

För mig känns det oerhört absurt att vissa utestängs från arbetslivet medan andra sjuka som redan är inne i systemet får behålla sina jobb. T ex kan någon med diabetes vara fullt arbetsför men tar sina sprutor eller mediciner och går på sina kontroller. Jag har en tumör i huvudet och en hormonell rubbning. Jag får ta 6 tabletter per dag för att reglera mina hormoner men lever i övrigt ett ganska normalt liv. Jag kontrolleras en gång om året av läkare på Endokrin. Jag skulle kunna jobba men ingen vågar anställa mig för att jag har hål i mitt CV och inte har jobbat hela mitt liv. Så absurd situation!

Sverigedemokraterna har ett bra förslag för att hjälpa sjuka långtidsarbetslösa in i arbete

Här kan Sverigedemokraternas förslag vara till stor hjälp för de som är sjuka långtidsarbetslösa. Sverigedemokraterna vill anamma ett system som redan brukats med framgång i Danmark under några år, där arbetsgivare som anställer sjuka långtidsarbetslösa bara står för kostnaderna för den del de sjuka långtidsarbetslösa kan arbeta. Det bortfall som kan uppstå för att en sjuk långtidsarbetslös inte kan jobba, föreslår Sverigedemokraterna att statens ska stå för. Sverigedemokraterna är det enda partiet som ens försöker hjälpa in sjuka långtidsarbetslösa i arbetslivet igen, vilket också är en avgörande fråga varför jag nu engagerar mig i Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är ju det enda politiska partiet som bryr sig om mig såsom sjuk långtidsarbetslös och de som hamnat i samma situation som mig!

Min film om mitt utanförskap och hopplösa arbetssökande

Våren 2015 gjorde jag en kortfilm om mitt levnadsöde och svårigheter att komma in på den svenska arbetsmarknaden och jag sände denna film till bland annat Arbetsmarknadsdepartementet och politiska partier. Jag fick två svar från  Arbetsmarknadsdepartementet:

”2015-05-11

REGERINGSKANSLIET

Arbetsmarknadsdepartementet

Dnr: A2015/1095/BREV

 Hej Marianne,

 Tack för ditt brev, som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har bett mig att besvara.

Jag har tagit del av ditt brev och jag har sett din film där du berättar om din situation som långtidsarbetslös. Regeringens övergripande politiska prioritering är full sysselsättning, och att komma tillrätta med långtidsarbetslösheten är en av regeringens högst prioriterade frågor.  Vi uppskattar att du tog dig tid att skriva för att dela med dig av dina erfarenheter.

 Jag hoppas verkligen att allt löser sig till det bästa för dig!

 Med vänliga hälsningar,

 Amanda Runsiö

Kommunikationsfunktionen

Expeditionschefens kansli”

Arbetsmarknadsdepartementet

 

Det andra svaret jag fick från Arbetsmarknadsdepartementet löd följande:

 

”REGERINGSKANSLIET

Arbetsmarknadsdepartementet

Dnr: A2015/2235/BREV

 

Hej Marianne,

Jag har tagit del av den film du skickat till Arbetsmarknadsdepartementet.

 Dina synpunkter angående arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken har kommit den politiska ledningen på departementet tillhanda och de tar med sig dem i sitt fortsatta arbete.

 Med vänliga hälsningar,

 Sofia Törneke

Kommunikationsfunktionen

Expeditionschefens kansli

Arbetsmarknadsdepartementet”

 

Små insatser skulle göra stor skillnad för oss med deltids arbetsutbud

Min bild är att med ganska små insatser, skulle många av de sjuka långtidsarbetssökande som är födda i Sverige kunna komma in i arbete igen. Men vi som hamnat i den situationen, bortprioriteras och slutförvaras bara. Vi utreds år ut och år in. Många av oss har bra utbildningar och erfarenheter men vi har hål i våra CV:n från sjukdom och långtidsarbetslöshet eller trauman som vi gått igenom och som gör att vi kanske inte kan ha en heltidsanställning. Men vi ges aldrig en chans att komma in i arbete igen.

Behov att ändra % beräkningen av hur sjuk någon är

Jag har länge förvånats över den stelbenthet som finns inom socialförsäkringsområdet. Man kan t ex bara vara sjuk eller frisk på 25, 50, 75 eller 100 %. Men det är ju sällan någon är så exakt sjuk eller frisk. Man kanske har en förmåga på 67,5 %. Varför kan man då inte beräkna sjukdom och arbetsförmåga utifrån den verkliga procentuella andelen? Det system vi har nu omöjliggör t ex att någon med fastställt arbetsutbud på 75 % inte kan söka en tjänst på 80 %. Någon som klassas som 50 % sjuk kan inte ansöka om en tjänst på 67,5 %. En människa som klassas ha 50 % arbetsförmåga i ett visst specifikt arbete, kan ha 67,5 % arbetsförmåga i en annan typ av arbete. Flexibiliteten saknas totalt.

 

Den ändrade socialförsäkringen och bristen på deltidstjänster

Dels för att Reinfeldt och alliansen förändrade socialförsäkringen till det negativa för oss när de tillträdde 2006. Inga regeringar har därefter åtgärdat dessa misstag eller kommit med förslag till hållbara lösningar. Dels har vi hamnat utanför på grund av eftersträvan på arbetsmarknaden att endast skapa och erbjuda heltidsanställningar. Löfven har uttalat att man ska försöka ta bort deltidstjänsterna inom vården till exempel för att de anses vara en kvinnofälla. Men utan deltidsanställningarna är det många av oss med deltidssjukdom som aldrig kan komma ut i arbete igen. Vi hamnar i på livstid bidragsberoende och hamnar på livstid i utanförskap och fattigdomsproletariat. Skapa därför fler deltidstjänster!

 

Regeringens orättvisa anslag till arbetslösa

I bagaget bär jag sår i min själ från hedersvåld, familjevåld och våldtäkt. Jag bär ett rättvisetänk, att om 54 % av de arbetssökande är födda i utlandet, ska de ha 54 % av anslagen till arbetsmarknadsresurserna och inte såsom det var under 2018, över 95 %. De 46 % som var arbetssökande och som var födda i Sverige av både svensk och utländsk börd, bör ha rätt till 46 % av arbetsmarknadsresurserna och inte mindre än 5 %. Ingen förtur till de som aldrig tidigare har bidragit med något som helst till Svensk samhällsekonomi, utan låt alla rätta sig i ledet. När vi tänker i LAS och arbetsmarknadsvillkor, har vi haft en lång tradition om att sist in först ut, då organisationer ska kicka folk. På arbetsmarknaden råder idag precis detsamma, men inte att folk blir kickade från jobb. Den som sist kommit in i arbetssökarkön och svenska samhället får först jobb. Vad är det då som har gått fel?

 

2018-12-28 skrev jag till departement, regering, politiska partier i min frustration över att inte få adekvat hjälp in i samhället igen:

Regleringsbrev för Arbetsförmedlingens verksamhet

Jag har haft en diskussion med handläggare från Arbetsförmedlingen i en diskussionstråd på Linkedin. Det framkom under denna diskussion att regeringen reglerar vilka uppdrag Arbetsförmedlingen ska ha i något som kallar ”regleringsbrev”. Jag har nu läst igenom regleringsbrevet från Regeringen för år 2018 – och detta gör mig flyförbannad!

Jag har varit arbetssökande i 9 års tid, därefter försökt att starta upp eget företag under 3 år för att jag inte fick adekvat hjälp in på arbetsmarknaden igen och jag har nu återgått såsom arbetssökande igen. Jag har nästan 8 års akademisk utbildning bakom mig och jag blev förste kulturvetare från Stockholms Universitet att praktisera på Kungliga Slottet. Jag har fina arbetsmeriter med mig. Men jag råkade bli sjuk och det tog tid innan man hittade orsaken; en tumör i huvudet och en kraftig hormonell rubbning. Trots det är jag såsom person en prestationsmyra och jag är ytterst produktiv. Jag har en arbetsförmåga på 75 %, sjukersättning på 25 %. Men jag har inte lyckats ta mig in i jobb igen, hur mycket jag än har ansträngt mig. Jag har upplevt oerhört mycket frustration i min kontakt med just Arbetsförmedlingen.

Min upplevelse såsom arbetssökande högutbildad, är att jag enbart utreds år ut och år in av Arbetsförmedlingen och att det överlag finns en ovilja att hjälpa mig in på arbetsmarknaden igen. Jag har satts på helt värdelösa aktiviteter, att Arbetsförmedlingen blivit en penningkossa för de underleverantörer som vinner upphandlade avtal men som håller mycket låg kvalitet på det de upphandlat. Det finns ingen kvalitetssäkring i dessa sammanhang. Handläggare stämplar stämplar stämplar ”SJUK” i min panna och man håller helt fokus på enbart min sjukdomsdel istället för att fokusera på det friska i mig, dvs de 75 % som jag faktiskt vill arbeta. Något som jag är övertygad om förhindrar en anställning är socialförsäkringens utformning, att arbetsgivare ska ansvara för sjukpenning och rehabkostnader, vilket förhindrar att redan sjuka och utslagna kan få nyanställningar. NI SLÅR UT FOLK MED DEN POLITIK NI FÖR!

Vidare har ni beslutat att varje arbetssökande ska genomgå coaching varje gång denne kommer in i FAS2. Problemet är bara att många som är arbetslösa vandrar fram och tillbaka mellan FAS 1 och FAS2. Jag personligen har fått genomgå coaching 4 gånger på grund av detta och har därmed förbrukat A-kassedagar till något som bara har upprepat sig och som jag redan har gått igenom tidigare. Helt bortkastade insatser när det sker mer än en gång!

I regleringsbrevet från regeringen för år 2018, ser jag att man prioriterar olika grupper av arbetssökande mycket olika. Immigranter ska t ex erbjudas högkvalitativa åtgärder medan andra grupper mest ska just bara utredas eller ”kastas in” i Samhall. De med sjukpenning och aktivitetsersättning ska erhålla viss hjälp men till vilken kvalitet nämns inte. De med sjukersättning på deltid, nämns inte överhuvudtaget i regleringsbrevet, vilket får till följd naturligtvis att vi med sjukersättning inte får någon insats!

Och det är i detta regleringsbrev jag insåg varför jag fått strida mig till all hjälp under de 9 år jag sökt jobb och varför en del av hjälpen har hållit undermålig kvalitet. Vi som beviljats sjukersättning på deltid och är arbetssökande deltid, finns det överhuvudtaget ingen reglering för i regeringens regleringsbrev till Arbetsförmedlingen! Vi hamnar således utanför alla insatser och försätts i ett på livstids utanförskap!

Det här gör mig flyförbannad. För när ni struntar i oss och behandlar oss som om vi inte finns, men samtidigt avkräver att vi ska söka jobb år ut och år in, har ni redan beslutat att vi aldrig kommer att komma in på arbetsmarknaden igen. Ni cementerar oss i ett hemskt utanförskap och gör våra tidigare meriter värdelösa på arbetsmarknaden. Ni slutförvarar oss på livstid i olika värdelösa arbetsmarknadsprogram! Ni gör skillnad på folk och folk och insatserna håller ojämn och orättvis kvalitet! Det finns ingen jämställdhet i dessa direktiv!”

Arbetsmarknadsdepartementet svarade mig 2019-01-09:

                          ”REGERINGSKANSLIET

Arbetsmarknadsdepartementet

Dnr: A2019/00003/Brev 

Hej Marianne

Tack för dina brev till Regeringskansliet och arbetsmarknadsdepartementet. Jag har tagit del av dina brev och vill tacka för att du delar med dig av dina erfarenheter. Dina synpunkter är nu departementet tillhanda. Jag är ledsen att höra om de utmaningar och svårigheter du beskriver på arbetsmarknaden och med Arbetsförmedlingen.

 Det är precis som du säger att regeringen lämnar uppdrag, så kallade regleringsbrev, till myndigheter. I regleringsbreven framgår hur mycket pengar myndigheten har till sitt förfogande och ibland vissa särskilda uppdrag och krav på återrapportering till regeringen. Regeringen har därför möjligheter att styra myndigheternas verksamhet. Regeringen får däremot inte styra hur en myndighet ska tillämpa en lag eller besluta i ett enskilt ärende som rör myndighetsutövning.

Det är inte bara regleringsbrevet som reglerar myndigheters uppdrag. Instruktionen för Arbetsförmedlingen är också en viktig del av myndighetens uppdragsbeskrivning. Mer om myndighetens instruktion kan du läsa på riksdagens webb i Förordning (2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-20071030-med-instruktion-for_sfs-2007-1030

Vad gäller personer som har varit arbetslösa i nio år kategoriseras denne som långtidsarbetslös. En person som är långtidsarbetslös och därmed långt ifrån arbetsmarknaden är en del av Arbetsförmedlingens prioriteringar som du kan läsa i instruktionen under 2 § punkt 2: prioritera dem som befinner sig långt från arbetsmarknaden https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-20071030-med-instruktion-for_sfs-2007-1030

Regleringsbrev för 2019 på arbetsmarknadsområdet finns publicerade på Ekonomistyrningsverkets webb. Följ länken för att bland annat se Arbetsförmedlingens: https://www.esv.se/statsliggaren/regleringsbrev—listsida/?PeriodId=2019&DepID=6

Jag förstår att du är missnöjd med Arbetsförmedlingens hantering. Då kan du antingen vända dig till chefen på ditt lokala arbetsförmedlingskontor eller till Arbetsförmedlingens kundrelationer. Det gör du enklast via e-posten kundrelationer@arbetsformedlingen.se

 Återigen tack för ditt brev. Hoppas innerligt att du hittar ett arbete inom din expertis.

Med vänlig hälsning

Viktor Pettersson

Arbetsmarknadsdepartementet

Stockholm, Sverige

www.regeringen.se

 

 

Miljöpartiet skickade oftast ut ett automatiserat svar, men återkommer sällan tillbaka till mig. Så gällde även när jag mailade dem om den orättvisa som råder runt arbetsmarknadsåtgärder. Vilket jag tolkar som att de inte bryr sig om oss som hamnat i långvarigt utanförskap på grund av den politik som förs på arbetsmarknadsområdet:

 

”Hej!

Ditt mejl har tagits emot och kommer att läsas av vår personal. Alla synpunkter och förslag tas emot och vi svarar på eventuella frågor så snart vi kan.

Det är många som skriver till oss och vi har tyvärr längre svarstider än vi skulle önska, särskilt under jul och nyår då vår personal har ledigt.

Med vänliga hälsningar,
Miljöpartiet de gröna ”

(Miljöpartiet har alltid autosvar, men har aldrig givit någon reel respons i någon fråga jag sänt till dem.)

Nu. Klimatet kan inte vänta.

Sverigedemokraternas svarade mig 2019-01-14 om bristen på hjälp från Arbetsförmedlingen:

 

”Hej Marianne!

Det är mycket beklagligt att du har fått sådan bristfällig service av Arbetsförmedlingen. Sverigedemokraterna har vid flera tillfällen riktat skarp kritik mot Arbetsförmedlingen och vi vill avveckla Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form. Arbetsförmedlingen styrs av lagar och förordningar. Regeringen ger årligen myndigheten ytterligare instruktioner via regleringsbrevet. Således kan Sverigedemokraterna inte göra något åt innehållet i regleringsbrevet då vi inte sitter i regeringsställning.


Sverigedemokraternas förslag på lösning för oss med nedsatt funktionsförmåga

Detta mailar Sverigedemokraterna mig 2019-01-10:

”Vi anser vidare att det är viktigt att alla ska kunna delta på arbetsmarknaden utifrån sin funktionsförmåga, därför vill vi införa så kallade flexjobb. Det är en anställningsform för den som har väsentligt och permanent nedsatt arbetsförmåga på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom. Den som har nedsatt arbetsförmåga kan med detta koncept arbeta 100 procent av sin individuella förmåga och få 100 procent av lönen. Arbetsgivaren betalar endast för den tid som flexjobbaren kan arbeta och staten tillskjuter pengar för resterande del av lönen så att arbetsgivaren inte ska behöva betala för mer tid än vad personen ifråga kan bidra med. Flexjobb har funnits i Danmark sedan 1998 och har där fungerat mycket väl. Tanken med detta är att man ska kunna arbeta efter sin individuella förmåga utan att det ska drabba arbetsgivaren, det är med andra ord en vinst för alla parter.”

 

Företagarseminariet 2016 – ratningen av oss svenska arbetslösa

I början av 2016 var jag på ett seminarium som anordnades för företagare i Linköping. En representant från SE-Banken skulle hålla föredrag om arbetsmarknadens utveckling. Kvinnan stod och bönade Linköpings företagare att anordna enklare arbeten till lågutbildade och analfabeter som invandrat till Sverige ”för det finns inte längre några svenskar att anställa, för de är bara sjuka.” Det var hennes syn på oss som kämpar för att komma tillbaka in i arbete igen.

Min reaktion på att svenska arbetssökande ratades

Jag blev arg. Jag kände ett raseri inom mig över vad hon sade. Där satt jag med hög utbildad svensk. Jag pratar svenska språket flytande. Jag vet hur det svenska samhället och kulturen fungerar. Jag har hög arbetsmoral och är plikttrogen. Jag har betalat mina skatter hela livet och försökt att bidra med mitt strå till stacken. Men denna representant från SE-Banken värderade en analfabet från Somalia och som nyss invandrat hit och aldrig har bidragit på något sätt till vårt svenska samhälle –högre än mig. Det fick mig att känna mig totalt oönskad av hela samhället. Det var fruktansvärt att bli så nedvärderad efter allt jag gjort för att bli något. Det fick mig att ångra att jag satsade jag över 400.000 i studielån på att utbilda mig på akademisk nivå – för att i slutändan blir så ratad av samhället i stort. Den SE-kvinnan fick mig verkligen att må illa.

Jag var alltså i hennes ögon inte värd ett dugg bara för att jag råkat bli sjuk med en tumör i huvudet och en kraftig hormonell rubbning. Trots att jag har ett arbetsutbud på 50-75 % och förmodligen kan prestera mycket bra på det arbetsutbudet om jag bara fick chansen. Jag kände bitterhet. Ilska. Frustration. Jag hade stor lust att rusa fram för att ta över micken och läsa lusen av den kvinnan. Jag hade stor lust att ge den kvinnan en rak höger. Det hon sade var inte rättvist.

Jag kände resignation. Och tänkte, att det gör detsamma hur bra jag än är såsom arbetstagare, kvinna, människa och svensk. Jag kommer aldrig att få en anställning om sådan syn på oss sjuka råder på hela arbetsmarknaden. Det kan innebära att jag såsom sjuk stängs ute från samhället i kanske 25-30 år till. Jag kanske får leva på existensminimum eller under det för resten av mitt liv och blir en av fattigproletariatpensionärerna i detta land. Mitt barn får leva med ekonomiska och sociala inskränkningar på grund av det. Han drabbas också. Jag får inskränkt socialt liv. Jag förlorar pensionspoäng. Jag kommer bara att vara en belastning för samhället. Bara kosta pengar istället för generera pengar och få chansen att vara självförsörjande. Jag får leva mitt liv i ett på livstid utanförskap. Bara för att det finns människor i detta land som int vill ge sådana som mig en chans till.

Det sätt vi långtidsarbetslösa bemöts på, är rent ut sagt förnedrande.

Livstidsförvaring i utanförskap

Aldrig att jag någonsin kommer att bli kund vid SE-banken, med tanke på hur deras representanter beter sig i offentlighet mot oss, som kämpar för att försöka komma in i samhället igen efter lång tids sjukdom och arbetslöshet. Det är inte den kvinnan som borde få ha sitt jobb kvar, utan det är jag som borde få ta över på hennes tjänst. Hon borde få prova på vad det innebär att hamna i detta hemska livstidsutanförskap. Hon borde få prova på vad det innebär att ”slutförvaras”. För det är det som sker med oss långtidssjuka och arbetslösa. Vi livstidsförvaras undan från resten av samhället.

 

Forna fängelsekunder och immigranter prioriterade till arbetsmarknadsåtgärder

Årskiftet 2013/14 då jag gick verkstadsteknisk utbildning, kom plötsligt ett helt annat klientel in på utbildningen. Jag fick veta att regeringen givit direktiv i sitt regleringsbrev till att forna fängelsekunder och immigranter skulle prioriteras till arbetsmarknadsutbildningarna. Plötsligt hade vi forna immigrerade fängelsekunder på utbildningarna och som väckte ett obehag då de sprang runt i lokalerna utan att kunna ta till sig utbildningarna. En immigrant som mer eller mindre klättrade på väggarna och som var mycket labil, kom en dag till skolan och frågade om man kunde bli ersättningsskyldig om man sköt sönder ett träd i skogen. Jag pressade honom lite och fick då veta att han, som bodde i Skäggetorp här i Linköping, hade gått ut i Ryds motionscenter där folk är ute och joggar, vandrar och orienterar. Där hade han skjutit prick med en pistol på ett träd så stammen på trädet hade gått sönder. Helt utan säkerhetstänk, förmodligen också med ett illegalt vapen. Mitt bland folk.