Människor som förändrar oss

Ibland möter vi människor, som får oss att förändras. Ibland förändrar dessa människor oss på gott, ibland på ont. Oftast tror jag att de där mötena med dessa människor verkligen är menade att de ska ske. De är människor som får oss att vända ut och in på oss själva och fundera på vem vi är och vad det är meningen att vi ska göra i våra liv. De väcker tumult inom oss. De får oss att fundera på vår tillvaro; på vad trygghet, motivation, mål i livet och vad som är viktigt för oss.

Människor Jelina Marianne Jordhén
Vissa människor får oss att förändras. Som om vi går från liv i puppa, till att födas på nytt.

Dessa människor ställer ibland allt på ända och får oss att ifrågasätta vem vi är, vad vi är menade att göra och vad vi har åstadkommit och gjort med våra liv. De kan bli både vår andning och de som får oss att tappa andan på en och samma gång. Som katapulter skjuter dessa människor iväg oss genom tillvaron. Vi inser ofta, att vi kanske inte har levt till vår fulla potential och känner att vi blivit så omtumlade att vi når ett uppvaknande, att nu får vi ta och ändra våra liv för att hinna med allt vi vill hinna göra innan vi dör. De får oss att testa våra gränser, prova något nytt, förändras, växa och utvecklas. Och de får oss att ta tag i våra liv och verkligen leva. De gör oss levande.

Dessa människor kan betyda så oerhört mycket för oss som möter dem. Men de själva förstår inte alltid hur starkt de kan påverka andra människor. Ändå gör de det på djupet. De får oss att gå i affekt, älska, känna lycka, känna lust och passion. Vi kan vilja göra allt för deras skull. När vi gör allt för dem, gör vi samtidigt allt för oss själva. De får nämligen oss att älska oss själva. När vi relaterar till dem, känner vi oss mer levande än någonsin. Ofta väcks en längtan efter att få behålla dessa människor i hela våra liv just för att de gör oss så levande och väcker så starka känslor. De gör oss lyckliga.

Människor
Människor som får oss att förändras och växa, förstår inte alltid själva vilken styrka de besitter inom sig. Kanske för att vi själva måste inneha styrkan, att våga låta någon påverka oss.

Men dessa passionerade relationer har också sina ups- and downs. När starka känslor finns inblandade, finns det inget medelmåttigt. Ibland finns det stark harmoni, lycka och energi i mötena med dessa människor, ibland djupaste mörker för att man tror att man förlorat de man vill ha kvar i sitt liv. Ibland ris och ibland ros. Ibland salighet, ibland sårade känslor för att dessa människor har sagt något man inte klarar av att hantera. Du som har varit där, känner nog igen detta.

Ändå är det just dessa människor som får oss att nå den starkaste inre mognaden på kortaste tid. Dessa människor får oss att utvecklas mest. Det ska vi vara oerhört tacksamma för. För det de gör för oss, är att de hjälper oss att hitta oss själva samtidigt som de ofta också letar efter sig själva.

Om vi sedan förlorar dessa människor, förlorar vi också oss själva på så sätt att de lämnar ett stort tomrum efter sig och som vi inte alltid vet vad vi ska fylla med. Livet blir inte lika roligt utan dem, men vi måste ändå försöka acceptera att vi har förlorat dem och att vi måste gå vidare i livet utan dem. Men vad är vi utan dessa människor? Det kan ta tid att ställa om och att acceptera läget.

För varje steg bort från det som varit, tappar vi alltmer av den de fick oss att bli och vara. För det är inte lika roligt att leka och vara ensam. Samtidigt tornar ett nytt jag fram alltmer tydligt. De lyfte oss ur en situation och ett liv vi inte ville befinna oss i. De fick oss att förändra oss och hitta vårt nya jag. Men när de lämnar oss, får de oss återigen att förändras. Vi är inte längre de individer vi var innan vi mötte dem, utan något bättre. Men vi är inte heller längre de människor vi varit tillsammans med dem.

Saknad. Längtan förblir stark efter just dem och det de fick oss att bli och vara. Kärleken inom en förblir stark. Man kippar efter andan. Försöker andas. Försöker leva vidare. Försöker vara levande. Livet avstannar aldrig. Vi hinner inte ens ta någon paus. Eller vi väljer kanske inte att ta någon paus, för att vi inte orkar möta och hantera sorgen som följer med förlust. Många av oss väljer därför att ”stänga av känslorna” och  fokusera om på något helt annat för att inte behöva möta mörkret som kan följa med att förlora någon man älskar. Att fokusera om på annat är en överlevnadsstrategi.

Jag är ändå tacksam, att jag är en av de få, som fått möta en sådan människa. För det har fått mig att förstå, att jag aldrig tidigare har nyttjat min fulla potential och nu vet jag, att jag klarar mycket mer än jag någonsin trott om mig själv.

Trots all turbulens, önskar jag så mycket att just den människan som påverkat mig så mycket, verkligen skulle ville finnas vid min sida. Inte bara i dåtid eller i nuet, utan för alltid. För från mitt perspektiv, var det ju han och jag som hörde ihop. Men han kände inte likadant.