Ensamstående, misshandlade, utslagna mammors situation

Att skaffa barn är att ta på sig ett livslångt ansvar om andra människor.

Lagen om gemensam vårdnad

1998/99 klubbades lagen om gemensam vårdnad igenom i vår riksdag, utan att man i lagparagraferna har säkerställt och tagit hänsyn till de fall då det förekommer familjevåld i nära relationer. Med den gemensamma vårdnaden, tvingas de som misshandlats att ha en fortsatt relation och samspel med den förälder som misshandlat och har man gemensamma barn, avkrävs det att dessa barn ska klara av att på deltid klara sig ensamma utan skydd hos den förälder som de i vissa fall har sett att de misshandlat den andra föräldern.

Ibland leder misshandel till missbruk hos den som misshandlas.

Lagen om gemensam vårdnad ger i dessa fall en kommunarrest för den som misshandlats, för att de vill finnas kvar och skydda sitt/sina barn. Många som hamnat i den sitsen, känner att de måste ta det ansvar som den andra föräldern inte är kapabel att göra. Denna kommunarrest, innebär också att om den misshandlade varit borta från arbetsmarknaden en period (vilket nog är ganska vanligt då man utsatts för nedbrytande misshandel), är det ytterst svårt att åter etablera sig i jobb med den begränsade radien de kan söka jobb på om de vill finnas kvar för sitt/sina barn, minskar möjligheterna till jobb ytterligare.

Att göra de största uppoffringarna för sitt barn/sina barn

Många kvinnor som misshandlats och lyckats lämna den destruktiva relationen men har barn med den som misshandlat, kommer därför i rejäl kläm i samhället i stort. De hamnar utanför. De lever många gånger på eller under existensminimum och får ofta avstå mediciner, läkarvård, tandvård och mat till sig själv, för att barnet/barnen ska få allt de behöver. Dessa föräldrar gör alltså stora uppoffringar för sina barns skull – och de gör det ju helt osjälviskt för sina barns skull. Konsekvenserna av detta blir långtgående, med dels en låg inkomst under många år följt av för dåliga pensionspoäng för att kunna försörja sig då barnen väl är stora och dessa mammor blivit gamla.

Barnbidrag

Fram tills nu, har barnbidraget delats 50/50 mellan skilda föräldrar och det görs ingen inkomstprövning på detta. Det innebär att om t ex den misshandlade mannen har en inkomst på 70-80.000 per månad innan skatt och den misshandlade, tilltufsade kvinnan inte har någon anställning utan lever helt på bidrag i övrigt som gör att hon som mest når existensminimum, får den högavlönade lika mycket i barnbidrag som den som lever utan marginaler. Inkomsterna kan skilja rejält mellan föräldrarna i detta fall, men regering och riksdag som länge pratat om jämställdhet och trots att vissa partier hävdar att de värnar om människor som har det allra sämst ställt, gör inget åt denna sak. Man låter detta fortgå år ut och år in.

 

Krav från socialen för att få försörjningsstöd

En misshandlad, ensamstående mamma som hamnat i denna sits och till slut måste be om hjälp från försörjningsstöd vid socialen, får kravet på sig att då söka jobb i hela Sverige för att få ekonomiskt stöttning – och inte bara i den region där hon lever i kommunarrest för sina barns skull. I detta sammanhang tar det sociala inte hänsyn till barnets eller barnens bästa, utan man kräver alltså att den misshandlade föräldern och barnen ska säras på och att den förälder som tidigare misshandlat mamman, ska ta hand om barnen. Man tvingar alltså fram att barnen ska förlora den förälder som är deras största trygghet. Det hem där de vet att de inte kommer att utsättas för misshandel i. Eftersom det är den förälder som bor närmast skola, dagis och kompisar, blir det lätt så att barnet eller barnen alltså hamnar hos den förälder som misshandlat. Om mamman inte har lyckats få tag på en billigare bostad utan fått tacka ja till en bostad som kostar lite mer i hyra, kräver också försörjningsstöd att mamman ska säga upp sitt hyreskontrakt och flytta och skaffa sig en billigare bostad, vilket ju är et totalt moment 22 om mamman är utslagen från arbetsmarknaden. Det finns ingen vettig fastighetsägare som är villig att hyra ut en bostad till en ensamstående mamma utan fast inkomst. I det läget, kan alltså den ensamstående, tidigare misshandlade mamman bli hemlös och också i det fallet, förlora sitt barn till den förälder som tidigare misshandlat henne.

Bostadsbidraget tar inte hänsyn till bostadsmarknaden

 

Vi närmar oss ett samhälle där alltfler blir utslagna och kommer att få acceptera en mycket enkel levnadsstandard om inte staten gör något åt utvecklingen snart.

I de fall då en ensamstående, misshandlad och sjuk mamma söker bostadsbidrag, finns det också ett tak för hur hög hyra som Försäkringskassan beräknar bostadsbidraget på. I detta fall tar man i bestämmelserna från Riksdagen inte hänsyn till att bostadsmarknaderna ser helt olika ut i olika delar av landet. Trots det vet vi alla, att bostadshyrorna i storstäderna ligger på helt andra prislägen än i en lite ort. Trots det har man satt ett schablonbelopp som gäller för hela riket om hur hög hyra man max får ha för att få hjälp med bostadsbidrag. Detta försvårar ytterligare för de ensamstående, misshandlade och utslagna mammorna att kunna leva kvar och finnas för sina barn om de vid separationen får kommunarrest för sina barns skull i en större stad där bostadshyrorna är högre. Om jag inte missminner mig kan man bara få bostadsbidrag beräknat på en hyra som ligger på 6.300 kronor eller lägre. Hur många hyresrätter har en sådan låg hyra idag? Hur många hyresrätter har en hyra på under 6.300 i de större städerna?

Den grupp som ökar mest bland hemlösa nu, är de som slagits ut av sociala skäl. Alltfler barn blir också hemlösa.

Ökade levnadskostnader leder inte till höjning av bidrag utan att allt fler marginaliseras och slås ut

Levnadskostnaderna i Sverige har stigit kraftigt. Just nu finns det en trend att rusta kommunala bostadsbestånd vilket leder till drastiska hyreshöjningar, som kan vara svåra för de boende att klara av. Samtidigt står nivåerna för bidrag till ”utslagna” helt stilla och ”taket” som bostadsbidraget beräknas på, har legat stilla i många herrans år nu. Att överleva på existensminimum eller under det blir alltså allt svårare och allt fler behöver söka ekonomisk stöttning från Socialen. Vi pratar mycket om ”skuldfällor” i Sverige, men vi talar inte om hur de som redan hamnat utanför, slås ut alltmer över tid och att det i sin tur också påverkar deras barn oerhört mycket. Hela samhället struntar alltså även indirekt i ”barnets bästa”.

Om vi synar förändringen över tid, är detta mycket alarmerande. Vi ser också, att det inte är de psykiskt sjuka och missbrukande som ökar allra mest bland de hemlösa, utan just de som slagits ut av sociala skäl. Det blir också allt fler barn som blir hemlösa. Ändå gör svensk regering och riksdag absolut ingenting för att säkra upp de utslagnas situation på något sätt. Man hjälper inte och stöttar inte, anpassar inte nivåerna efter de faktiska situationerna.

Jag vill med detta, dels lyfta dessa problem samt hylla alla de ensamstående, utslagna (och i vissa fall misshandlade) mödrar som valt bort sitt eget bästa för sina barnens skull. Kan det finnas en större kärleksgest än det? Ni är fantastiska som väljer att försaka er själva på detta sätt för att ni älskar era barn och vill finnas för dem, och ändå bemöts så fruktansvärt illa av våra svenska myndigheter, instanser och samhälle! En STOR ELOGE TILL ER SOM VERKLIGEN KÄMPAR UR UNDERLÄGE!

//Jelina MARIANNE Jordhén